Ord 1, Klåda

Finns det något värre än när det mitt på ryggen börjar klia. Att försöka nå stället uppifrån går inte utan man kan känna att hade fingrarna varit 2 centimeter längre hade det gått. Att nå det underifrån går inte heller för antingen är valkarna för stora eller så är fingrarna dom 2 centimeter för korta även där. Och medans man gör den ena konstiga vridningen efter den andra och säkert ser ut som en kossa som försöker klia sig på rumpan så sitter den där lilla elaka saken och gnager på ryggen. Gnager och gnager bara för att den kan och på något vis hånar den för att man inte har en kossas vighet.

Så till slut står man och gnider ryggen mot en dörrkarm samtidigt som man försöker hitta rätt ställe. För likt dom centimeterkorta fingrarna är det på något vis precis som om det är riktigt svårt att hitta rätt. Men så hittar man rätt och kan med ett ljudligt stön febrilt gnida ryggen mot karmen samtidigt som man men halvslutna ögon fortsätta att utstöta små njutande läten. Så där står man och troligtvis är det inte den stoltaste stunden man har i livet och definitivt inte den vackraste. Och just då, när man stått och gnidit sig mot karmen och träffat det där kliande stället ungefär varannan gång och varannan gnidning kommer det där lilla stönandet, som den snygga 23 åringen kommer runt hörnet. Inte för att det egentligen spelar någon roll eftersom man har sitt på det torra men på någon vis är har man hamnat i den där tantsjuka ålder. Åldern då dom där små parvlarna på 20-25 är sådär härligt läckra och då vill man kanske visa sin bästa sida. Inte för att det spelar någon roll men helst vill man inte stå men halvböjda knän med ryggen mot karmen och med halvslutna ögon utstöta små stön och mmm:ande. Låter man inte tantsjuk innan så gör man det säkert då. Och just i det ögonblicket när den där snygga 23 åringen kommer så slutar det klia på ryggen och man utstöter det där lite längre stönet samtidigt som man ser snyggingen stå där. Och tro fasen att klådan då lyckas flytta sig ner till hålfoten och blir en sådan där stickande klåda som man inte kan ignorera. Så från att ha stått och gnidit sig mot dörrkarmen är man nu tvungen att slänga upp foten på benet och få av sig skorna. Så fortfarande med ryggen mot dörrkarmen och med lätt böjda ben men nu med foten uppe och fingrarna frenetiskt fnattande mot foten och den där blicken som är lite lost vill du nu bara sjunka genom marken.
-Lite yoga säger snyggingen.
Du nickar och dagen är räddad när du inser att snyggingen nu tror att du är en hurtig filur.

Oj vad jag känner mig lyckligt lottad att ha en egen klipinne för att slippa sådan här pinsamheter.