Alltså människor, hur kommer det sig att många är så förbannat kalla inför andras känslor? Jag blir faktiskt riktigt jäkla arg på sådant.
Jag läste i en artikel om en avhandling som gjort på pappor, bland annat angående förlossningen. Det visar sig att hela 26 % har en förlossningsrädsla. Det är en ganska hög siffra men tanke på att det inte är något som pratas om. För det det talas om, oavsett om det är hos mödravården eller i hemmet, är att pappan ska finns där som stöd för mamman. Inget annat. Under samtal hos barnmorskan är all fokus på mamman. Hur mamman mår, hur mamman känner, hur mamman ska förbereda sig. Och visst är det så att mycket fokus ligger på mamman eftersom det ändå är hon som kommer att ligger där och föda sedan men det hade inte skadat att höja blicken och ställt frågan till pappan. Hur känner du det? Känner du rädsla över något? Hur vill du förbereda dig?
Så läser man då kommentarerna på artikeln och det är då som det verkligen slår mig hur jäkla kalla och likgiltiga inför andras känslor många är. Några bortryckta kommentarer men innehåller är det samma:
*Har man varit två och gjort barnet får man minsann vara med när den ska ut också. Det är inte så trevligt för mammorna heller.
*Svenska mesproppar
*Vilka sopor till män det här landet fått fram
*”Det är vansinne att kvinnan år 2012 föder med den djävulska smärta som det är frågan om. Och männen lyfter inte ett finger för att det ska ändras. ¨Låt män vara utan narkos vid operation, då kanske det blir ändring.”
Helt sjukt kalla kommentarer. Den sista är så sjuk så jag vet knappt vad jag ska säga. Att lägga skulden på mannen att kvinnan har ont och att jämställa det med att vara utan narkos är så sjukt vridet. För det första spär det bara på den rädsla och hjälplöshet en man måste känna under en förlossning. För det andra så är det inte mannens fel att vi är skapta som vi är och att det är vi kvinnor som föder barn. Det är EVOLUTIONEN. För under evolutionens gång har vi utvecklats till “honor” som inte är gjorda att föda barn. Vi går upprätta, vi har fått ett allt för smalt bäcken och så vidare. Men visst, lägg det på mannen eftersom det är han som knullar oss så att vi måste genomgå detta. Jävla skitsnack att vi plötsligt ska utsätta män för onödig smärta för att vi har ont och inte mannen kommit på ett sätt som är tillräckligt bra att smärtstilla oss. För vi kvinnor kan ju inte försökt komma på det själva då eller?
Men hela diskussionen doftar så mycket macho som det bara går. För det är väl det som dessa kommentarer vill utgå ifrån. Att män inte på något vis ska visa sina svagheter för det är dom som ska vara starka under en förlossning eller vad det nu än må vara. Ni har inte funderat på vilket stöd man får från en man som känner obehag över hela situationen? Jag tror inte det stödet blir speciellt bra och framför allt mår nog inte han bra av det. Dra inte upp att mamman inte heller har det bra där hon ligger för det mina vänner kan vi inte göra något åt som jag sa innan. Naturen är på detta viset, hur jäkla orättvist som helst kan säkert många tycket men det är bara att bita i det sura äpplet och gilla läget för kvinnor kommer att föda barn och än så länge har någon galen vetenskapsman inte kommit på annat.
Men fortfarande är det så att om pappan för det första vågar tala om vad han känner och att vårdpersonal tar hans oro på allvar så tror jag att dom där 26 % kommer att gå ner. För lika väl som mamman behöver bearbeta sin rädsla så kan pappan också behöva det. Detta gör verken mamman eller machopappan till mesproppar, sopor eller att andra har rätt att skära i dom utan bedövning. För att vara med när ens barn kommer till världen är bland det största man kan vara med om och då ska man ha möjlighet att uppleva denna känsla utan att den grusas av förlossningsrädslan.
Så berätta gärna för mig, ni som nu tycker att dessa pappor är mesar, hur ni bara kan skratta bort andras känslor och förlöjliga dom. Detta utan att dra upp snacket om att kvinnan minsann får har ont och inte har något val eller något liknande eller att man varit två och gjort barnet. Berätta gärna enbart utifrån hur man grusar andras självkänsla och hånskrattar åt känslor. Känslor som ingen annan kan styra eller på något vis tala om för någon annan hur man ska känna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar